Mindre överstatlighet

Som visat har båda sidor en synvinkel, och denna artikel föreslår därför att de tre dimensionerna är ovärderliga när det gäller överstatlighet: A, när stater har överfört rätten att utöva offentlig myndighet till en organisation, kan stater inte göra defekter ensamma, är autonoma och bindande beslut mindre överstatlighet mannen, C, beslut, institutionens tak, har effektiv prioritet framför den nationella.

Andersson är aktivt involverad i Samhällsvetenskapliga fakulteten, s-universitetet. Varmt tack till Sverker Gustavsson, Jacob Vestberg och en anonym granskare för synpunkter på tidigare projekt. Naturligtvis är de återstående nackdelarna självrelaterade. Artikeln kom inte utan ekonomiskt stöd från det särskilda programmet för utrikes-och säkerhetspolitik vid Utrikespolitiska Institutet, liksom Vetenskapsrådet.

E-post: hans. Därför är det lätt att tro att det finns en ganska liknande uppfattning om vad överstatligt samarbete innebär. Utan tvekan är den vanligaste åsikten, både i den mindre överstatlighet litteraturen och i det politiska sammanhanget, att det centrala elementet i ett överstatligt system är att beslut fattas av en majoritet av vanliga eller kvalificerade personer: eftersom beslut träskruv till osb rådet i många fall kan behöva fattas med kvalificerad majoritet betecknas samarbetet i den första kolumnen som ett överstatligt Tallberg i formell mening, det överstatliga inslaget i EU innebär majoritetsbeslut och en bindande rättsordning för motsvarande tillstånd av Johansson:.

syftet med den internationella lösningen är Karifiering, vilket inkluderar möjligheter till Röster där de berörda staterna inte kan införa ett Westberg-veto. Därför är det förbryllande när både utrikesutskottet och den grundläggande läroboken i statsvetenskap hävdar att denna allmänna uppfattning är en helt fel satsning. Naturligtvis är det inte ovanligt att begrepp kommer att utmanas, och detta är ett problem som bland andra högskolelärare är vana vid.

Undervisningen anger vad som är majoritetens uppfattning om huruvida den existerar, men nämner också all kritik av den. Men när det gäller överstatlighet är de flesta lärare förmodligen helt omedvetna om att det finns en grundläggande kritik av den konventionella synen på överstatlighet, och detta i sig är en bra anledning att skriva en artikel.

Mitt mål är dock inte att visa att överstatlighet är ett kontroversiellt begrepp och därför bör problematiseras. Istället är målet att utveckla en fruktbar definition som tar hänsyn till kritik. Som jag kommer att visa innehåller kritik - även om den skjuter mycket högre än målet - en punkt som är värd att dra nytta av. Artikeln börjar med en diskussion om att de flesta beslut inte är relaterade till överstatlighet.

Därefter diskuteras definitioner som blomstrar i litteraturen, och baserat på denna översyn gick jag igenom ytterligare mindre överstatlighet allmänna dimensioner som bör övervägas för överstatlighet. Familjen och toppen i ojämna intervaller motsvarar EU-staterna att omförhandla de viktigaste fördragen. När regeringen sökte riksdagens stöd för att godkänna Amsterdamfördraget som undertecknades i juni, väcktes ett antal framställningar.

Föga förvånande har de mer kritiska övningarna i EU fokuserat på Sverige på ett antal områden för att avstå från sina vetorättigheter. De menade alltså att Sverige också skulle anta ett överstatligt förfarande mot. Det var en ganska bra retorisk och politisk tur i landet, som ofta ses som en mellanstatlig Tallberg 28 F. Eller att kommissionen, liksom medlemsstaterna, om initiativrätten enligt utskottets åsikt inte innebär att samarbetet övergår från mellanstatligt till överstatligt.

Detta är inte en beslutsform som är avgörande, utan i den utsträckning att beslutande befogenheter som annars läggs till nationella myndigheter överförs eller inte överförs till en mellanstatlig organisation. Man misstänker att de flesta utskotten här har antagit en politisk manöver för att avväpna ett koncept som kan vara svårt att hantera i en politisk debatt. Det är mer intressant när statsvetarna Henry Buck och Thorbjörn Larsson också argumenterar i mindre överstatlighet om svensk politik att de flesta beslut inte spelar någon roll alls för frågan om överstatlighet av Buck och Larsson F.

Istället hävdar de att själva definitionen av interaktion är att om stater inte kan fatta ett gemensamt beslut kan varje stat fatta separata beslut. Secup definieras å andra sidan av det faktum att om ett beslut alls ska fattas måste de träffas tillsammans. Om stater inte kan komma överens, bör de inte fatta sina egna beslut. Baserat på detta tillvägagångssätt är frågan om majoritetsbeslut irrelevant.

B xxck och Larsson illustrerar läget med EU-staternas inställning till kriget i Irak. De tror att det som gör EU: s samarbete om utrikespolitik mellanstatlig verksamhet är att efter att EU inte har lyckats uppnå en gemensam inställning kan britterna fatta ett beslut att delta ensam i kriget. När detta dyker upp föredrar jag att skilja det som en individuell dimension och definiera juridisk överstatlighet mer som en fråga om gemensamt fattade beslut "effektiva preferenser gentemot det nationella".

Om överstatlighet bara är en överföring av beslutsfattande kompetens, med ständiga krav på enhällighet, kommer det inte att finnas någon skillnad i mer traditionella avtal. Att hävda att överstatlighet är irrelevant för majoritetens beslut är att driva målet. Detta gör dock inte Buck och Larssons argument ointressanta. Tvärtom har de en viktig punkt när de betonar att staten inte kan fatta självständiga beslut.

Det är till exempel helt enkelt otillfredsställande att till exempel nämna EU, det faktum att även om medlemsstaterna, till följd av kravet på enhällighet, inte kan fatta ett gemensamt beslut, kan de fortfarande inte agera individuellt. Deras poäng är också originella eftersom jag, med undantag för ett tidigt kapitel av Joseph Weiler, inte har hittat någon annanstans, så om ett sådant beslut inte hade fattats, skulle stater inte ha haft rätt att avsluta den amerikanska sidan på egen hand.

Baserat på en mer traditionell förståelse av internationell politik är resonemanget onekligen attraktivt. Det mindre överstatlighet något avgörande som händer när stater är överens om att ett beslut alls bör fattas, det bör fattas gemensamt. Trots den analytiska elegansen finns det också argument mot denna glesa definition. Detta är utan tvekan ett kvalitativt steg som uppstår när stater ingår avtal som inte innehåller regler som kan tvinga dem att agera mot deras enhälliga vilja, men som inte tillåter dem att mindre överstatlighet som de vill.

Detta är dock inte fundamentalt nytt eller avgörande. Naturligtvis tillåter inte alla bindande avtal stater att agera som de vill.alla bindande avtal innebär att stater har kommit överens om att nya beslut måste fattas gemensamt. Jämför till exempel med traditionella avtal som Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller FN: s flyktingkonvention.

Om staten som har undertecknat dessa konventioner plötsligt ändrar uppfattningar, måste den övertyga alla andra stater om den vill ändra avtalen. Av denna anledning kan det hävdas att ett traditionellt mellanstatligt avtal, såsom FN: s flyktingkonvention, mindre överstatlighet en noggrann specifikation av staternas rättigheter och skyldigheter. Men det är det ständiga beslutsfattandet som gör det viktigt att detta beslutsfattande på något sätt på något sätt till exempel applåderas.

I en tidig granskning menade advokat Peter Hay att överstatlighet i litteraturen bland annat definierades som oberoende av medlemsstaterna, dess förmåga att binda sina medlemsstater genom majoritetsbeslut, den direkta effekten av organisationens beslut, egenskaper hos överstatliga institutioner och dessa De olika funktionerna och jurisdiktionen hos organisationer med olika funktioner, kvantitativt, har lett till en kvalitativ skillnad för organisationer som inte är en överhöghet.

I en översyn av litteraturen femton år senare drog Joseph Weiler slutsatsen att det överstatliga begreppet inte bara härrör från det fenomen som det försöker definiera - då EG - utan även från dess uttryck. Tautologier är naturligtvis problematiska i sig, men i det här fallet blir det extremt svårt eftersom organisationen har förändrats över tiden. Under en tid låg tonvikten på vikten av direkt effekt, det vill säga beslut kan direkt ansluta människor i nationella rättssystem, men senare betonade Weiler också andra funktioner.

Naturligtvis är det i sig en no-brainer att forskare fokuserar på olika aspekter av ett mer komplett koncept. Det är dock svårt för någon att ofta inte veta vad konceptet som helhet är mer. Till exempel, svenska läroböcker tenderar att betona att i överstatligt samarbete, Statens vetorätt överraskas av Tallberg 68, Johansson 10, Westberg engelskspråkiga läroböcker har ofta en bredare definition: EU är en överstatlig organisation som har autonoma styrande organ som har befogenhet och myndighet att fatta beslut över medlemsstaternas nivå, McCormick översatt av författaren.

Se även Wallace, Wallace och Pollack. Eftersom denna definition tar hänsyn till att de flesta beslut bara är ett sätt att skapa ett oberoende organ är det större än de som ofta blomstrar i Sverige.Men denna definition är inte heller omfattande. Först och främst underskattas vikten av att överstatliga regler har effektiva preferenser framför nationella regler, men Bomberg och Stubb 9, Bakk och Larsson, Johansson är skrivna av mindre överstatlighet som är bosatta i statsvetenskap eller internationella relationer.

Problemet med verkställighet är naturligtvis långt ifrån ett okänt område för statsvetare, och därför är det möjligt att överväga varför statsvetare förbiser aspekter av genomförandet i ett internationellt sammanhang. Dessutom kan en statsvetare påpeka att detta inte minst är en mindre överstatlighet ur juridisk synvinkel. Internationell rätt fastställer att mindre överstatlighet ett avtal mellan stater uttrycker 3, ignorerar inte bara en politiker vikten av gemensamma beslut som har effektiva preferenser över nationella regler.

Även en advokat som Rafael Liel-Ars lägger störst vikt vid beslutsfattandet i fotnot av oberoende organ, vilket innebär att om Sverige ingår ett internationellt avtal måste det vanligtvis vara en nationell handling för de svenska myndigheterna och domstolarna att ta hänsyn till avtalet. Andra stater, vol. För monistiska stater bör därför samarbetet i EU rimligen inte införa innovationer i det faktum att beslut i en internationell organisation bör tillämpas direkt.

Det finns också andra sätt att se till att stater gör vad de har åtagit sig. Till exempel är EG-domstolen, som övervakar den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, relativt effektiv eftersom människor kan rapportera om staten inte uppfyller sina skyldigheter. Den överstatliga domstolens överstatlighet består emellertid huvudsakligen i det faktum att beslut fattas av ett autonomt organ i form av oberoende domare.

För att återgå till den mer allmänna diskussionen om överstatlighet är det uppenbart att även i forskningslitteraturen är detta begrepp fortfarande nära mindre överstatlighet till det som utgör det mesta av samarbetet med EU. En välkänd forskare från EU, vars statsvetare Mark Pollack diskuterar överstatlighet i form av att delegera staternas makt till överstatliga institutioner, Pollack, även om han påpekar att det delegerades-Europeiska kommissionens makt att initiera lagstiftning, E.

G. dot. Domstolen är för tolkningen av allmänt avgörande regler, EU-parlamentets auktoritet över lagstiftning, och därför är definitionen i sig vanligtvis inte allmän. En forskare som, precis som Pollack, studerade EU ur huvudagentens synvinkel är Jonas Tallberg. Han anser att termen används överstatligt för att signalera att kommissionen, domstolen och Parlamentet är institutionellt oberoende och har särskilda egenskaper.

Som ett resultat skiljer de sig från mellanstatliga organ och Europeiska rådet Tallberg 4. Mindre överstatlighet om det inte är ovanligt att göra denna åtskillnad mellan EU: s institutioner är det dock något vilseledande. Därför måste en stat som har ingått ett avtal med andra stater säkerställa att avtalet följs. Han kan inte be om ursäkt för ett eventuellt avbrott i fördraget, som till exempel hans nationella lagar sätter hinder i vägen för EEK, bring och Hjerner, även om det i detta avseende är klart att internationell rätt är tydlig, det är fruktbart med en mer pragmatisk hållning.

Den politiska verkligheten är att utan ett effektivt övervakningssystem kommer stater inte att uppfylla sina skyldigheter på många sätt. Definitionen av överstatlighet bör därför återspegla att gemensamt fattade beslut har effektiva preferenser framför nationella regler. I EU-sammanhang skiljer man vanligtvis tre mekanismer, vilket ger EG-lagstiftningen effektiv prioritet framför medlemsstaternas regler: 1, att beslutet är direkt tillämpligt innebär att det automatiskt ingår i statens nationella lagstiftning.

Som Talberg skrev någon annanstans är samarbetet överlägset på många sätt, det är en tillfredsställande definition, men det utelämnar frågan om effektiva preferenser i gemensamma lösningar jämfört med nationella regler. Då är det mer lovande när författarna går vidare och föreslår ett kontinuum från mellanliggande till överstatlighet; rimligen kan en organisation vara mer eller mindre överstatlig.Stone Sweet och Sandholtz tror att det finns tre dimensioner som sträcker sig över ett sådant kontinuum: 1 EG-regler, det vill säga rättsregler som produceras på europeisk nivå och som inför restriktioner för åtgärder, 2 EG-organisationer, det vill säga strukturer som producerar, tillämpar och tolkar EG-regler, samt 3 transnationella samhällen, det vill säga icke-statliga organisationer som därmed, Stone Sweet and Sandholtz påverkar direkt eller indirekt den politiska processen och resultaten på europeisk nivå.

De två första dimensionerna är mycket rimliga, och jag kommer tillbaka till dem. Den tredje dimensionen-vikten av icke-statliga organisationer-är emellertid svår att komma överens med deras allmänna definition av överstatlighet. Lösning överstatlighet upptäcks: om det finns gemensamma organ som på grund av sin sammansättning är autonoma, b, om det finns gemensamma organ som visserligen består av mellanstatliga, men som till exempel röstningsförfarandet inte är strikt mellanstatligt, c i beslutsfattandet, var är Var, Var är Var, Var är Var, Var är var flera institutioner kommer att vara inblandade, men autonoma organ spelar en avgörande roll, och D när autonoma organ själva tillämpa lösningar eller kontrollera genomförandet av lösningar: den avgörande punkten med Weilers skillnaden var att han därmed övertygande visade vad som är mer allmänt känt idag: under talet, lagens legitima överstatliga tillstånd, under talet, 93F.

De två dimensionerna av juridiskt och beslutsfattande över nationalism kan också särskiljas i Amitai Etzioni XIX. Etzioni anser också att ett överstatligt organ bör kunna genomföra effektivt, såsom möjligheten att direkt täcka ett företag utan att gå igenom en medlemsstat. Detta är dock en delmängd av juridisk överhöghet. Frågan är dock om detta är mer ett uttryck för statsbildning än något annat.

För var och en av dessa dimensioner finns det ett kontinuum av en lägre eller högre grad av överstatlighet. Medlemsstaterna bör inte heller kollektivt besluta att säga upp organisationen eller ändra sin behörighet utan deltagande av organisationens institutioner i Schermers och Blokker: eftersom Schermers och Blokker inte ger några argument till varför dessa specifika funktioner är särskilt viktiga är de svåra att relatera till.

En dom i en nationell domstol på privaträttens område bör mindre överstatlighet erkännas och tillämpas i en annan medlemsstat, och i Europeiska kommissionen, utfärdad i en medlemsstat, bör en europeisk arresteringsorder om en misstänkt brottsling tillämpas. Området är det statliga institutet för Europapolitiska studier, Sieps, som bland annat bedriver forskning inom EU, vilket anger fem skäl till varför det är problematiskt när medlemsländerna inte respekterar rättsstatsprincipen, här i en förenklad form: respekt och förtroende mellan de risker i medlemsstaterna som kan påverka EU: s lagstiftningsprocess negativt, den europeiska arresteringsordern och ömsesidigt erkännande av domar från nationella domstolar kan äventyras av andra EU-länder som bor och arbetar i medlemsstaten i fråga, kan negativt påverka EU: s internationella arbete för att stärka rättsstatsprincipen i världen förlorar trovärdighet, rättsstatsprincipen är en del av EU: s identitet.

Om detta inte respekteras hotar EU som ett rättsstatsprojekt, vilket utgör en förutsättning för förekomsten av EU-samarbete, konstaterar samma Sieps-rapport. Hur hanterar EU den misstänkta bristen på rättsstatsprincipen i ett medlemsland? För det första kan EG-domstolen pröva en medlemsstat som bryter mot specifika EU-regler om rättsstatsprincipen. För det andra kan Europeiska kommissionen inleda en särskild dialog för att förhindra ett systematiskt hot mot rättsstatsprincipen i en medlemsstat.

Detta är en process i tre steg: 1. Kommissionen analyserar om det finns tydliga tecken på ett systematiskt hot mot rättsstatsprincipen. En dialog inleds med det berörda medlemslandet. Om medlemsstaten och kommissionen inte har löst problemet, utfärdar kommissionen en rekommendation till landets regering att komma fram till en lösning inom denna mindre överstatlighet.

Kommissionen följer om landet följde rekommendationen. Om så inte är fallet kan kommissionen inleda artikelförfarandet, se detaljer nedan. Detta verktyg, som infördes i Mars, syftar till att göra det möjligt för kommissionen att i samarbete med en medlemsstat hitta en lösning för att aktivera artikel 7 i EU-fördraget, vilket är det tredje sättet att studera hot mot rättsstatsprincipen.

Vad är artikel 7? Ett sätt för EU att varna och straffa medlemsstater som riskerar eller bryter mot kärnvärden. Att använda artikel 7 i Lissabonfördraget är politiskt det svåraste sättet att varna ett EU-land som anses bryta mot artikel 2, som inkluderar rättsstatsprincipen. Beslutet kräver en majoritet på fyra femtedelar av EU-länderna och Europaparlamentets godkännande.

Dessutom kan ministerrådet utfärda en olaglig obligatorisk rekommendation om åtgärder för landet. Beslutet enligt 7.At sammanträde i riksdagens EU-utskott den 15 februari. Artikel 7. Om så är fallet kan landet förlora sin rösträtt i ministerrådet, samt tillfälligt bli av med andra rättigheter som landet har som EU-medlem. Men innan det händer kan landet i fråga komma med sina egna åsikter och kommer också att ges möjlighet att rätta till vad som är fel i detta sammanhang.

Det faktum att det är stats-och regeringscheferna som fattar beslut om artikel 7. Synen på domstolarnas oberoende under våren gjorde det möjligt mindre överstatlighet Europeiska kommissionen att undersöka medlemsstaterna om invånarnas syn på domstolarna " oberoende. Skulle du säga att det är väldigt Bra, Ganska bra, ganska dåligt eller väldigt dåligt? Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande mindre överstatlighet har undertecknats.

De kräver att kandidatlandet i Europeiska unionen har stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. Ett år senare antog FN: s generalförsamling en resolution om rättsstatsprincipen på nationell och internationell nivå och fortsatte att göra det vid nästa årsmöten.

Källa: Raoul Wallenberg Institute: Rättsstatsprincipen - en vägledning för politiker, sidan 5 Rättighetslagen börjar gälla när Lissabonfördraget träder i kraft. EU-domstolen domare Ungern: att tvinga domare, åklagare och notarius publicus att avgå vid 62 års ålder är otillåten åldersdiskriminering i arbetslivet, se beslutet här. Samma månad skrev utrikesministrarna från Danmark, Finland, Tyskland och Nederländerna ett brev till den dåvarande ordföranden för Europeiska kommissionen, Jose Manuel Barroso, med ett nytt verktyg för att skydda de grundläggande hur man dekorerar en eldstad mantel i medlemsstaterna.

I December beslutar ministerrådet att hålla en årlig dialog i allmänna rådet om rättsstatsprincipen i medlemsstaterna. Efter fruktlösa diskussioner kommer Europeiska kommissionen att inleda en officiell översyn av rättsläget i Polen i juni. Europaparlamentet antar kommissionens rekommendationer om inrättandet av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter.